And I ain’t got nothing but love for YOU now…

Rhoda Ro rock the fucking shit outta me :p

Yeah!

Säg nej!!!

Varför ska jag alltid säga ja till saker och ting? Idag efter att line dancen var slut kom en av ledarna fram (en ung tjej) och frågade om jag vill vara med i en lite yngre uppvisningsgrupp som ska dansa line dance på ett par skolor, danstävlingar osv, för att locka yngre medlemmar. De skulle dansa de lite tuffare danserna och visa att line dance inte bara är till för medelålders som gillar country. Jag sa typ att jag kunde vara med. Grejen är bara att de andra fyra är asduktiga på att dansa. De är dansare, jag är en vanlig människa som dansar. BIG difference. Jag kommer dansa som en stel pinne bredvid fyra coola, spexiga dansare. Jag blir skitnervös bara jag tänker på det. Jag måste säga nej nästa vecka… Men det är ju pinsamt att första säga ja och sen ångra sig. Varför kunde jag inte säga nej från början???

Genom min öppna själ

Bo Bergman är en av mina favoritpoeter. De här raderna är hämtade från hans dikt Värld i världen och de dröjer sig alltid kvar lite efter att jag läst dem. De är så känslofyllda, men verkar samtidigt vara skrivna av någon som inte längre förmår känna något.

Men allt är så stilla nu
och kvällen lider
högtidsstum.
Fåfänga dag, farväl.
Genom mitt stängda rum,
genom min öppna själ
stora gestalter skrider.

Knuckleball catcher

Återupplever en magisk kväll i Stockholm den 1/8 2007. Första gången Gillian Welch och hennes ständige partner David Rawlings besökte Sverige. Och första gången jag såg dem. Bara två röster och två gitarrer. Men som ändå lyckades fylla varenda liten vrå på Chinateatern. Och säkerligen krypa in under skinnet på de flesta av oss i publiken.

Gillians musik är som ett stycke konserverad amerikansk söder. Jordnära, känslofylld och spirituell. Men ändå modern och med ett alldeles eget uttryck. Gillian förmedlar något väldigt genuint och äkta i sin musik och bevisar att det enkla många gånger är det allra bästa.

Joni

Jag gillar den här bilden på Joni Mitchell starkt. De rödbruna färgerna som går igen i skor, instrument och vissna blommor. Hennes hår som har samma färg som det gulnade gräset. Den snygga klännnigen, vars mönster både följer strängarnas riktning och påminner om den gamla trädstammen hon sitter på. Jag gillar hennes koncentrerade min och tidsandan i bilden.

Folkmusikens ljuva 60- och 70-tal…

Skulle vilja reklamera en hjärna, tack.

Försöker plugga. Men hjärnan välkomnar inte särskilt mycket ny information just nu. Den är full med annan skit och seg efter att ha befunnit sig mitt emellan verklighet och dröm under en lång och mycket märklig natt.

Tunga och läppar

Bra idolprogram! Många som sjunger bra faktiskt! Daniel var bäst, Anastasia minst minnesvärd. En liten guldstjärna till Marie och Andreas också!

Alltså, man kan ju irritera sig på vettigare saker kanske, men Swartlings tunga när han pratar. Den är lite weird. Och Daniels läppar… Lypsyl, hallå!?

10 månader gamla…

Den där lilla hemlisen som Kishti pratade om…. Tänk om det är Henning!

Ätit tio månader gamla Digestivekex nu på kvällen. Smakade ju helt okej! :p Speciellt med lite lyxig hallonmarmelad på!

Rättvisemärkt rödvin och Idol

Bokat biljett till Malmö i november! Ska ju ner till Köpenhamn och se Ryan och tänkte passa på att stanna över helgen hos en god vän som bor utanför Lund. Dumma jag väntade några dagar för länge med att boka, så jag ”förlorade” ca 150 spänn, men 337 kronor Malmö turochretur är ju rätt okej det med!

Idag har ag varit i skolan två gånger. Åkte hem och åt och vilade mitt på dagen. På eftermiddagen gick jag på stan. Hittade snygga skor, men inte i rätt storlek. Så jag gasade på till en annan Din Sko-affär några mil bort. Där köpte jag ett par snygga, bruna Oscariaskor med klack Vet inte när jag ska ha dem…men ändå!

Har faktiskt lagat mat ikväll. Inte så värst ofta som det blir gjort ordentligt…Ostgratinerad annanaskassler eller vad man ska kalla det. Nu dricker jag kravmärkt rödvin oc kollar på Idol. Marie sjunger ju riktigt bra, men jag vet inte, tycker hon är för känd för Idol. Okej, Big Brother, vad är det liksom? Men hon har redan ett namn ju… Eller?

Rädsla

Rädsla är en mycket intressant känsla. Man kan inte vara rädd i efterhand. Man kan bara vara rädd för sådant som inte har hänt än.

Ur ”I skydd av mörkret”, av Stephen Booth.