Goodbye Honey

Ska ta tåget till södern imorgon. Har inte packat klart än. Ute sent som vanligt. Och uppe sent som vanligt. Borde sova snart. Gick och lade mig halv fem i morse. Var pigg efter ännu en underbar dejt med Ryan, denna gång på Chinateatern i Stockholm.

I början av konserten verkade Ryan obekväm och irriterade sig uppenbarligen på ljudet eller medhörningen. Efter fem låtar, inte alls framförda med samma inlevelse som i Göteborg, gick de av scenen på grund av tekniska problem. När det kom tillbaka några minuter senare drog de av en härlig “Rescue Blues”. Ryan kändes lite bättre till mods, men än klaffade inte allt. Han var fortfarande inte nöjd med ljudet. De körde trots allt på ett tag till, innan det blev dags för pausen mellan seten.

När de kom tillbaka satte sig hela bandet ned. Ryan och Neal med varsin akustisk gitarr. Ryan också med ett helt annat humör och annan känsla. Han sjöng mycket bättre, skojade med publiken och låtarna lät fantastiskt. Cardinalerna, vilket underbart samspelt och kompetent band de är! Särskilt minnesvärda låtar var i alla fall When The Stars Go Blue, Peaceful valley, Sun Also Sets och Why Do They Leave (Ryan på munspel!!!). Jag är glad att de löste ljudproblemen på detta sätt. Inget ont som inte för något riktigt gott med sig!

Spelningen i Göteborg var kanske snäppet bättre, hans röst var helt fantastisk då, han pratade mer och konserten var jämnare, men i Stockholm fick vi ju detta underbara semi-akustiska setet. Så jag ångrar för allt i världen inte min lilla Stockholmsresa. Imorgon blir det sista konserten för denna gång. Kommer kännas tomt som vanligt. Men jag hoppas på en grand finale!