Jag äger inga längdskidor, har inte varit på gymmet på flera månader, jag har noll kondition och kan inte ens stava till sjelvdisseplin ;p Men trots detta, har tokiga jag just bestämt mig för att åka Skejtvasan om ca två månader.
Är jag tokig? Ja, det är väl ganska givet. Kommer jag att vara halvt avliden efter de 3 milen? Definitivt.
Men jag känner att jag behöver göra något knäppt. Jag är knäpp alldeles för sällan. Okej, att åka skejtvasan är väl inte världens mest urflippade grej, men det är lagom mycket för mig, haha. Det blir en liten utmaning. Och jag känner dessutom att jag behöver en anledning att komma igång med styrke- och konditionsträning. Jag hinner ju knappast bli i topptrim på två månader, det man man ju bara drömma om. Men jag hoppas att om jag kommer igång nu så kan det förhoppningsvis hålla i sig!
Klockan åtta imorse ringde telefonen och ryckte mig loss från märkliga drömmar. Jag hade somnat väldigt sent kvällen(/natten…) innan, så jag orkade bara mumla fram orden. Jag är förresten aldrig morgonpigg. Hur som helst var det min entusistiske bror som skulle ha med mig på en långfärdsskridskotur. En sjö ca 5 mil bort hade slät fin is och vädret skulle bli vackert. Bäst att passa på innan snö elle regn kommer menade han. Och ja, nog vore det trevligt. Särskilt som vi redan köpt varsit par skridskor för julklappspengar Sagt och gjort. Vi for iväg.
Det var den finaste skridskois man kan tänka sig och säkra 16 centimeter tjock. Jag åkte som en kobent ettagluttare och fick kramp i fötterna på min första långfärdsskridskotur. Men tekniken bättrade sig en aning mot slutet. Men härligast var ju uppleelsen. Klarblå himmel, solsken, några minusgrader, slät, genomskinlig is och vacker omgivande natur. Imorgon ska vi ut igen! Då bara måste ju en termos varm choklad med, det blir pricken över i:et!
Nej, nu måste jag göra mig klar. Snart komme familjen och hämtar mig, ska på julbord!
Nyss hemkommen efter en trevlig kväll. Såg American Gangster på bio med två kompisar. En mycket snygg film. Välgjord. Den kändes trovärdig och äkta. Kanske gav det faktum att filmen var baserad på en sann historia upplevelsen lite extra krydda… Filmmusiken var också väldigt bra och effektfull. Skapade rätt känsla, vid rätt tillfällen. Gillade scenografin med. Och bra skådspeleri förstås, från Russell Crowe och kanske framför allt Denzel Wasington.
Efter bion åt vi mat på en grekisk restaurang. Gott! Nu ska jag hoppa i pyjamasen och se på favoritserien Bones tror jag , redan sett avsnittet på datorn, men ändå!
Sista provet imorgon bitti, innan man får pusta ut lite under julen. Skulle behöva lämna in tre försenade labrapporter imorgon med, men vet inte om jag hinner det. Kan bli en lång natt det här. Behöver uppmuntras lite. Vad är bättre än ett Ryan-klipp?
Inte den bästa bildkvaliteten kanske, men här kommer ett åtta år gammalt, underbart klipp från Gram Parsons Tribute, Sessions At West 54th, där Ryan och Emmylou sjunger Return of the Grievous Angel.
Måste ju bara älska Ryans perfekt lagda Bon Jovi-frilla med ljusa slingor. Yeah!
Här kommer en supersöt liten kortfilm från Pixar. Såg den för några år sedan, men påmindes om den för inte så länge sedan En kille på youtube har fixat eget ljud till den. Tror att originalet bara har en låt, men jag gillade de här pipen bäst
Trevlig dag idag! Sov ganska länge och på eftermiddagen åkte jag iväg och lekte med två av mina kompisar På ett ”fort” med en massa celler Vi var väl inga atleter direkt och inga ljushuvuden heller för den delen, men några celler klarade vi och framför allt hade vi kul! Efteråt gick vi ut och åt asiatiskt. Mums vad gott! Fortfarande mätt. Nu ska jag ta det lugnt i TV-soffan och sen försöka sova lite tidigt. Får lov att plugga en hel del imorgon.
”Hanar har ofta en hög sexuell motivation och reagerar lättare än honor på sexuella signaler. Som nämnts kan en kalkonhane försöka para sig med en portfölj, vilket knappast är något man kan vänta sig av en hona.”
Haha, ibland får man sig ett gott skratt, till och med när man läser studentlitteratur!
Åkte till kyrkan ikväll och lyssnade på adventskonsert. Det var vackert, speciellt sista stycket med pampig orgel och stor kör som tog i från tårna. Då fick jag gåshud. Ska försöka komma iväg fler gånger. Det är verkligen något speciellt med körmusik i en kyrka. Speciellt i juletider.
Lost Highway försöker förstås mjölka ur så mycket pengar som möjligt innan deras kontrakt med Ryan går ut. Follow The Lights från senaste EP:n har fått en video som innehåller klipp från ABC’s serie October Road. Det finns två versioner av videon, en tack och lov med färre October Road och mer Ryan & The Cardinals.
Det skulle inte förvåna mig om publiken som kommer till inspelnigen av Martha Stewart Show blivit tillsagda att ha på sig pastell- eller enfärgade bomullströjor och finstickade koftor.
Det skulle inte heller förvåna mig om det faktiskt bara är människor som bär sådana kläder som kommer till inspelningen av Martha Stewart Show.
Sagt och gjort. Vi for iväg.
Vi var väl inga atleter direkt och inga ljushuvuden heller för den delen, men några celler klarade vi och framför allt hade vi kul! 
Efteråt gick vi ut och åt asiatiskt. Mums vad gott! Fortfarande mätt. Nu ska jag ta det lugnt i TV-soffan och sen försöka sova lite tidigt. Får lov att plugga en hel del imorgon.
